Ibland önskar man bara så mycket.. Mycket som verkar ut helt omöjligt, att hända typ.

En av dom sakerna jag önskar mest av allt, eller sjukt mycket är att endel skulle behöva ta sig en riktig fundering och fundera hur dom egentligen beter sig. Sen att visa att man bryr sig och tycker om en skadar aldrig att visa. Det måste man. Man ska vara rädd om de man har och aldrig glömma bort att visa hur mycket personerna betyder för en. Ibland känns det som att jag är osynlig, inte existerar eller egentligen inte betyder nå speciellt. Allt annat och alla andra verkar vara ut så mycket viktigare. Att växa upp i vissa fall uti vissa saker skadar inte heller. Man är ju ändå inte 15-16 år längre. Supandet och rännandet hit & dit syftar jag på mest.

Jag känner mig ofta ensam, eller jag är ofta ensam, speciellt på kvällar. Ligger hemma i soffan själv och har tråkigt. Vilket gör mig sjukt deprimerad och ledsen. Visst umgås jag ibland med vänner osv men man vill inte störa hela tiden heller. Tidigare var det värre, i höst typ, då kunde jag ligga hemma flera veckor varje kväll helt själv, även helger och bara vara ensam. Oftast hade alla andra saker för sig och de sluta ju med att jag inte hade nå större val än att vara själv eller fara till G-byn till mina päron i värsta fall för att slippa vara ensam. Nu är det bättre faktiskt. Jag ligger inte hemma hela veckor och helger själv nå mer, jag är ut umgås veckor och helger. Men ändå känner jag mig så sjukt ensam ibland. Jag vet inte varför men jag känner bara så. Och det är jävligt jobbigt. 

Jag är en sån där människa som vill ha folk runt om kring mig 24/7 helst. Och när jag inte har det blir jag bara deppig och ledsen, nere. Önskar jag slapp känna så ibland. Är inte alltid ska ni tro men ofta. 

Kanske det beror på att jag har så mycket jag bär runt på inom mig som jag aldrig talar med någon om?

Saker som är jobbiga eller saker som jag mår dåligt över? Jag vet inte? Eller så är det bara så att ja är faktiskt rätt så ensam ofta? Alla dagar kan inte heller vara bra och perfekta men jag vet att dom kan vara bättre. Önskar bara så ibland att jag också ska få känna mig lika viktig och betydelsefull som andra människor är för vissa. Att jag också skull få "den där tiden" som andra får. 

Ääh skit samma, antar att ni tycker jag är helt störd nu och fattar inte varför jag skriver såhär men ingen förstår liks. Och känslor är svåra att sätta ord för. Svåra att förklara. Tankar likaså. 

Vill bara säga att jag älskar alla mina vänner, familj och pojkvän sjukt mycket och försöker så gott jag kan med att alltid finnas där för alla när det behövs och jag försöker ge alla lika mycket tid. 

Ni är alla guld värda för mig <3

Glöm inte bort att man ska vara rädd om det man har. För imorgon kan det vara försent. Ta vara på de som betyder nå.

 

Vicky

22 februari 2012 08:13

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu lämnar jag denna blogg. Det behövs något nytt ....  Så nu hittar ni mig på http://johannanystroms.se/ ...

  Hunnit steka i poolen i förrgår och igår. Inget "riktigt" sommar väder än men har inte gett upp hoppet. Hann ju iallafall få mig lite färg. Men tyvärr så är man ju långt ifrån så brun man brukar vara den här tiden på sommaren. De är ju hemskt. ...

  Mamma ringde nyss och frågade Garbins idag?  Vet inte om jag ska orka pallra mig dit. Blåser ganska mycket ute och är rädd att det blåser tio gånger mer där när de är så öppet och vid älven. Hmm.. Ska väcka Matte och höra vad hans plan är.   ...

  Gud så jag har hunnit med massor med saker sen senast.    Kan börja med att premiär bilbingon i Lansjärv vart lyckad för min del. Vann 1500 kr. Sjukt glad vart jag! Sen har jag hunnit lägga ner massor med tid på Dollar. Vilket beror på att ...