Jag minns dagen som det vore igår. Jag var i Nybyn hos Lars, vi hade precis vaknat när mamma ringde. Jag hörde direkt att det var något som var fel, hon lät jätte konstig ut i rösten och ledsen, som att hon höll sig från att gråta. Min första tanke var att det hade hänt morfar något eftersom han månaderna före hade åkt in & ut från sjukhus en tid.

Mamma sa lugnt med gråten i halsen, - det har hänt en jätte tråkig sak inatt. Jag minns att jag satte mig upp från sängen, kollade på Lars och mamma sa - Ann-Brith har somnat in. Jag blev chockad, det enda jag kunde säga var VAAA??!! Och det tog ett tag innan jag förstod vad hon nyss hade sagt, sen kom tårarna, dom bara forsade nerför min kind, jag fick inte fram någonting, jag bara grät, grät och grät. Mamma bad mig komma hem så vi la på och jag for på direkten hem.

Väl hemma såg jag hur ledsen mamma var där hon stod vid köksbänken och försökte hålla sig från tårarna. Jag satte mig vid köksbordet och var tyst. Alla var tyst. Tills jag inte kunde hålla mig längre, jag bröt ihop och tårarna tog aldrig slut. Jag minns att mamma kom och kramade mig, höll om mig och grät hon också. Hon förklarade för mig vad som hänt och varför. Jag förstod ingenting, det enda som snurrade omkring i huvudet på mig var att Ann-Brith var borta, borta föralltid, att jag aldrig någonsin mer skulle få se henne. Dagen gick och den var jobbig, jag följde med Lars, Amanda & Bonk med skotrarna till Allsjärv för att pimpla och grilla. Jag satt mest tyst och höll mig från att gråta. Jag låtsades som att allt var som vanligt. Kvällen kom, dagarna gick, men ingen Ann-Brith kom.

Det här var den värsta dagen i hela mitt liv. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar henne. Alla hennes roliga skämt, hennes underbara skratt, hennes leende, röst, doft, hennes närvaro.

Det går inte en dag utan att jag tänker & saknar henne. Hon finns alltid i mina tankar. Och det som gör mig mest ledsen är att jag vet hur mycket hon hade sett framemot att se mig stå där på trappan och ta studenten, se mig gå på bal, fylla 18. Hon surrade alltid om det.

Hon var som en extra mamma för mig och mina syskon, hon & Pekka hade oss som sina egna barn eftersom dom själva inte kunde få. Hon gjorde allt för mig, oss. Hon visade alltid sin glädje av att få umgås med oss, Man riktigt såg hur hennes ögon lyste upp varje gång vi träffades, hur glad och lycklig hon var. Mamma har även berättat för mig att hon förbjöd mamma & pappa att köpa min första cykel, det skulle hon göra, ingen annan. Hon ville vara den som gav mig min första cykel.

Varför ska livet vara så jävla orättvist? Du hade fått tid för operation till hösten, men förkylningen hann ta dig, hjärtat gav upp, det var för svagt och du somnade in.

Jag älskar dig och saknar dig för varje dag som går!

R.I.P

6/4 2008

 

mamma

29 mars 2010 22:08

Vad fint skrivet, jag saknar henne oxå jätte mycket, kram...

 

Lina

29 mars 2010 23:30

JOHANNA! Du är så snäll.. & grymt fint skrivet var det! Jag fick tårar i ögonen & rysningar.. Aaw =( TUR att det finns människor som dig, annars skulle världen förfalla! Keep going strong pumlan!

http://goodgirlsgobad.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu lämnar jag denna blogg. Det behövs något nytt ....  Så nu hittar ni mig på http://johannanystroms.se/ ...

  Hunnit steka i poolen i förrgår och igår. Inget "riktigt" sommar väder än men har inte gett upp hoppet. Hann ju iallafall få mig lite färg. Men tyvärr så är man ju långt ifrån så brun man brukar vara den här tiden på sommaren. De är ju hemskt. ...

  Mamma ringde nyss och frågade Garbins idag?  Vet inte om jag ska orka pallra mig dit. Blåser ganska mycket ute och är rädd att det blåser tio gånger mer där när de är så öppet och vid älven. Hmm.. Ska väcka Matte och höra vad hans plan är.   ...

  Gud så jag har hunnit med massor med saker sen senast.    Kan börja med att premiär bilbingon i Lansjärv vart lyckad för min del. Vann 1500 kr. Sjukt glad vart jag! Sen har jag hunnit lägga ner massor med tid på Dollar. Vilket beror på att ...