Ur arkivet: 3 oktober 2011 Kl.18.54

Finaste finaste mormor. Jag tänker på dig, ber för dig och hoppas hoppas hoppas på det bästa.

Med all min kärlek som jag har inom mig så sänder jag den till dig. Det finns inget jag kan göra, ingen kan egentligen göra nå annat än att hoppas. Försvinn inte, inte än. Du är stark och väldigt envis, hoppas du använder dom egenskaperna nu och kämpar. Jag vet att du kan.

Jag orkar seriöst inte att något mer tråkigt och jobbigt ska hända. Det får inte.

Ur arkivet: 1 November 2011 kl.13.15

Det gör så ont, så jävla ont och allt är så ofattbart. jag har svårt inse, inse vad som har hänt. 

Jag förstår inte riktigt, tanken att du är borta, borta föralltid gör så sjukt ont. Jag eller vi kommer aldrig mer se dig, få prata med dig, krama om dig eller få höra dina skämt. Nu finns du bara i våra minnen och tankar. Sjukdomen tog dig, men för tidigt tycker jag. Men jag vet att du har det bra nu och inte plågas nå mer men det gör ändå så jävla ont. Har gråtit så mycket att jag inte har kvar några tårar. 

Igårkväll fick jag ett utav världens tråkigaste och jobbigaste samtal av mamma. Först ringde hon och sa att mormor hade blivit jätte dålig och att doktorn sa att han inte trodde hon skulle klara natten. jag börja gråta och sa att mamma skulle ringa direkt hon visste mer. Inom en timme ringde telefonen och jag fick tråkiga nyheter, mormor hade somnat in. Tårarna bara forsa, tusen knivar högg i hjärtat och hela jag blev tusen ton tyngre. Ingen människa förtjänar att få såna jobbiga och tråkiga samtal. 

Det tar så sjukt ont. Hon var gammal och sjuk men man vill ju ändå ha kvar dom i livet så länge som möjligt. 

Jag saknar hon så sjukt mycket att det gör ont. jag tänker tillbaka på allt, alla minnen, allt vi gjort. 

jag och mormor stod varann nära, inte så konstigt när vi bott några fotsteg ifrån varandra hela vårat liv och jag oftast var där varje dag. Förutom på senaste tiden då hon blivit sämre och var tvungen flytta till tallviksgården och inte varit lika pigg. Jag tänker också så mycket på morfar, min fina fina morfar. Jag tycker så synd om honom.

Vila i frid älskade mormor, jag älskar dig och kommer alltid göra det. Du finns alltid i mina tankar. 

Fast det gör sjukt ont ska jag kämpa.

Ur arkivet: 2 November 2011 Kl. 21.58

Dagarna är tunga och långa. Jag är ledsen, gråter, funderar, gråter, kämpar, gråter och kämpar.

Jag känner mig helt slut, jag sover knappt någonting. fast jag är sjukt trött går det inte. Tankarna bara snurrar i huvudet mitt, jag försöker förstå och inse men det är inte så lätt. Jag försöker ägna så mycket tid som möjligt med morfar, trösta han, hjälpa han och bara finnas där för han. Det gör så jävla ont att se honom så ledsen och nedstämd. Han som alltid, precis alltid är så glad och possitiv till allt. Jag mår skit och är sjukt ledsen och tycker det är tungt, jag kan inte ens föreställa mig hur han känner. Jag försöker iallafall göra mitt bästa och finnas där. Men när man ligger där i sängen med ens morfar och han bara gråter och säger hur mycket han saknar hon, hur jobbigt allt är, att hon nu är borta och att hon aldrig kommer tillbaka, hon som han levt med i hela sitt liv - då känner man sig hjälplös. 

Det går inte ens beskriva hur det känns. Man måste uppleva det själv för att kunna förstå.

Idag: 14 Mars 2012 kl. 20.33

Det går inte en dag utan att jag tänker på min fina och mest underbaraste mormor. Jag saknar hon varje dag, minut, sekund och önskar mer än allt annat i hela världen att hon var här med mig, oss. 

Att hon var i livet och såg oss växa upp ännu mer. Att hon fick uppleva och dela nya som gamla saker med oss. Jag önskar så mycket. Det går nog inte en dag utan att jag fäller en tår för henne.

Saknaden är så stor, obeskrivligt stor. Och gör ont. Så jävla ont. Livet är så orättvist. fan för allt. 

Allt är så konstigt, inget är sig likt. Inte utan henne. Min älskade mormor. Jag tar hand och ser efter morfar åt dig. <3 <3 <3 Jag vet att du vakar över mig och resten av våran familj. Ta hand om dig där uppe.

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår

Lalala,

När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge

Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

Älskar dig av hela mitt hjärta - nu & föralltid <3

Önskar jag var rik och hade råd att anställa en städerska som tog hand om all skit här hemma så jag själv skulle slippa det. Fan så tråkigt. Vet inte vars jag ska börja eller hur jag ska börja. 

Känner NOLL inspiration till att städa men har skjutit upp det i så många dagar nu. 

Vill hellre ligga i soffan och ta det jävligt lugnt och se något bra program, är helt slut. Int så konstigt kanske när man stigit upp kvart över fem imorse och sen jobbat hela dagen. 

Nää, vi får se om jag finner orken där till att göra nå. Om inte får jag ta det imorgon ;P