Har varit upp på graven för en stund sen. Så himla vackert, fint och fridfullt det var där. 

Saknaden är så stor och gör så ont. Önskar så att du var här med mig, oss. 

Jag tänker på dig varje sekund och saknar dig. Är svårt acceptera att du är borta föralltid nu. 

Du som varit med mig sen min första dag och genom hela mitt 21 åriga liv.

Men jag vet att du har det bra nu där du är och jag vet att du vakar över oss och ser till så vi har det bra. 

Begravningen igår var tung, precis som jag trodde. Man sitter där i kyrkan och lyssnar på vad prästen säger och han sa så fina ord om mormor, hur hon var, hur hon älskade och ville alla väl, hur mycket vi i familjen betydde för henne osv. Och sen spelade och sjöng dom så fina sånger och texter och man ser kistan stå där längst framme och en massa fina blommor som ligger framför.

Då går det inte att hålla tillbaka tårarna. 

Efter kyrkan blev det begravningsplatsen i G-byn, då alla fick ta ett sista farväl och lägga blommor runt graven. Fan så hemskt allt var men ändå så himla fint. Var som att man verkligen fattade igår att hon är borta och kommer aldrig mer tillbaka, bara i våra minnen och hjärtan finns hon nu. 

Min fina, älskade mormor som tagit hand om oss barnbarn som sina egna. Jag älskar dig! <3